När jag födde min dotter visste jag ingenting om amning. Jag tänkte att det lär man sig när bebisen kommer, hur svårt kan det vara? Svårt visade det sig. På BB sa de att bebisen kunde vara trött första dygnet och att inte alla bebisar vill amma det första dygnet. Så jag tog det lugnt, stressade inte. Barnmorskorna visade alla olika sätt hur jag skulle göra. Sitta, ligga, tvillinggrepp, hamburgegrepp, handduk under brösten. Hon fick tag ibland men släppte snabbt igen. Jag hade svårt att känna om hon sög på bröstvårtan eller utanför. Hon fick tag, släppte och somnade. Mest sov hon. Ibland försökte hon en liten stund men somnade igen.
När vi varit två dagar på BB och var redo att åka hem kunde jag plötsligt inte väcka henne. Samtidigt såg jag att hennes hud blivit gul. Fick hjälp att väcka henne och sen kom barnmorskorna in med en amningsnapp. Äntligen så gick det! Hon fick tag direkt och låg kvar en lång stund. Jag tänkte att mina bröstvårtor kanske var lite platta och svåra att få tag i.
Eftersom hon hade högt bilirubin fick vi åka hem men återvända redan nästa morgon för kontroll. Tyvärr visade det sig då att hon tappat 10% av sin vikt. Från dryga 3000g till runt 2700g. Bilirubin var för högt och vi fick order om att börja koppmata. Vi provade vid några tillfällen men det gick inte alls. Det bara skvätte. Vi gav upp och gav henne en flaska vi fått. Funkade utmärkt. Vi rände fram och tillbaka till sjukhuset för att ta blodprover. Efter 10 dagar sjönk bilirubin äntligen under gränsvärdet. Efter 16 dagar hade hon nått sin födelsevikt igen.
Förutom vikten så var hon en nöjd bebis. Hon sov mycket och skrek bara ibland och nästan inget på nätterna. Hon gillade däremot inte vagnen och inte babyskyddet. Så vi bar henne mest i sjal vilket var underbart mysigt.
Hon fick torsk (svamp) vid ett tillfälle, eftersom jag hade amningsnapp så klarade jag mig och efter behandling försvann det efter en vecka. Jag tyckte själv att amningen gick bra med amningsnappen. Gjorde inte ont, visserligen ammade hon ofta och länge på dagarna men inte så mycket på nätterna så jag var nöjd.
Vi fasade ut ersättningen runt 6-8 veckor. Jag har egentligen inget emot ersättning men kände att jag gärna ville amma själv så mycket det gick och var rädd att det kunde påverka min produktion.
Kort därefter kunde jag även fasa ut amningsnappen. Till en början gick det bra dagtid, nätterna var svårare, men till slut gick det även på nätterna. Tyvärr gjorde det lite småont hela tiden och plågsamt att amma så mycket. Men jag var glad att slippa amningsnappen och många har sagt att det gör lite ont att amma så tänkte inte så mycket mer på det. Övade på att försöka på rätt tag med hakan i, näsan fri och läpparna utfläkta. Men läpparna fläkte aldrig ut och näsan trycktes liksom alltid in i bröstet.
Hon tog napp från början men verkade bli mer och mer irriterad på den. Tillslut så spottade hon den ut över golvet, när hon fick förmågan att använda händerna började hon plocka ut den med händerna. Sen var den ett minne blott.
Vikten kröp långsamt uppåt med ca 100g i veckan. Vid 3-4 månader någon gång började BVC tycka att det var dags att ge ersättning igen då hennes kurva började vika av. Hon vägde verkligen inte mycket. Men då hon var en nöjd bebis som åt, kissade och bajsade så var varken vi eller BVC superoroliga. Men visst kändes det lite konstigt. Varför ökade hon inte mer i vikt? Och hon kräktes och pruttade en hel del, men det gör väl de flesta spädbarn? Svårt att veta till vilken grad något är normalt.
Så vi gav henne ersättning igen och hon skuttade upp på kurvan. Jag frågade barnläkaren vad som kunde vara fel. Fick som svar att många bebisar har problem med amningen. “Det är supervanligt”. Jag frågade vad handlingsplanen var. Fick som svar att man ger ersättning om bebisen har för låg vikt. Jag frågade vad orsaken kunde vara, Fick som svar att man ger ersättning, ingen mening att leta orsak då man ammar så kort tid.
Jag började känna att något var fel och började leta efter orsaken. Hittade Amningshjälpens slutna facebookgrupp. Fick där tips om att kort tungband kan orsaka svag viktuppgång. Gick vidare till Svensk stödgrupp för kort läpp och tungband. Där blev jag ganska säker på att det kunde vara vår orsak. Vi fick hjälp att komma till en specialist på ÖNH Danderyd, tog henne endast några minuter att se att både läppbandet och tungbandet var stramt. Vi klippte bakre tungbandet direkt (posterior tongue tie). Vår dotter var nu nästan 6 månader. Visst grät jag några tårar när jag äntligen fick höra av en kunnig person att något var fel och att det gick att åtgärda, det var inte bara i mitt huvud. Lite ångest fick jag också av att tänka på att hon måste ha varit superhungrig i 6 månader.
Klippet var snabbt överstökat och hon kunde amma direkt. Själva klippet gillade hon såklart inte och hon skrek en hel del. Vi ammade omedelbart och jag kände hur stort hon kunde öppna munnen, näsan fick mer luft och hon höll kvar längre. Nu fattade jag hur ett bra tag skulle kännas! Underläppen fläktes ut fint. Efter som vi nu visste vad som var fel så gav vi henne mer ersättning. Första veckan efter klippet ökade hon 500g på en vecka. Vi har efter det återigen minskat på ersättningen. Vi har dock successivt ökat på med lite mat då hon blivit över 6 mån så svårt att veta exakt hur mycket som beror på att hon ammar bättre och hur mycket som beror på ersättning/mat.
Efter klippet kände jag stor skillnad. Mina bröst blev mindre spända, mer mjuka. Bröstvårtorna blev mer utdragna, mindre platta. Innan hade jag åkt på några mjölkstockningar. Viktigast av allt var att det inte gjorde ont.
Efter ytterligare 4 veckor ”klippte” vi även läppbandet, med en form av laser i Nederländerna. Enligt Kotlows klassifieringssystem hade hon lip tie klass III som var stram. Vid samma tillfälle kontrollerade vi också tungbandet och gjorde ytterligare ett ”klipp” då det fortfarande var lite stramt. Det är nu 3 veckor sedan sista ingreppet. Oftast så känner jag ingen smärta vid amning. Ersättningen är i princip helt utfasad.
Efter klippen har vi träffat en kiropraktor som är specialiserad på spädbarn för att lösa upp spänningar i kroppen. Då tungbandet kan ha påverkat muskler i nacken och tydligen kan det finnas stelhet kring diafragman om barnet kräkts mycket.
Vår dotter är mycket mer tillfreds med att vara själv på golvet. Vi kan nu efter 6 mån söva henne genom att gå på barnvagnspromenader (även om jag fortfarande älskar sjal) och hon har inga problem med bilåkande (om hon inte är jättehungrig). Nu förstår jag även varför vi hade så mycket problem med koppmatning, Såklart inte lätt att lapa i sig mjölk från en kopp om man inte har full rörlighet i tungan.
En av anledningarna till att jag misstänkte kort tungband när jag hörde talas om det var för att jag själv alltid upplevt att jag har en “kort tunga”. Jag bad därför läkaren vid vårt första besök att även kontrollera mitt tungband. Det var stramt och jag klippte det samtidigt som vår dotter klippte sitt läppband.
Leave a Reply