Jag hade sett fram emot att amma mitt barn, att få göra det som alla andra pratar om. På förlossningen ville Johannes inte ta bröstet och inte heller de följande 5 dagarna på BB. Flera läkare kollade honom i munnen men ingen ville klippa tungbandet som de pratade om redan då.
Jag pumpade och kämpade med amningsnapp och sprutor för att ”lura” Johannes att tro att han åt själv. Men inget funkade så bra som vi hade önskat. Efter några dagar hemma insåg jag att han inte blev mätt eftersom han var stor vid födseln (4750g) utan ville ha en flaska med ersättning då och då för att hålla hungern borta. Amningen blev sämre och sämre och till slut kände jag att det inte var värt det. Mina bröstvårtor blödde och jag kunde inte ha på mig en tröja knappt.
När jag väl började med flaskan fick Johannes ont i magen och åt mindre och mindre. Satt då med en pojk på knappt 8 veckor som varken ville ha bröstet eller flaska. Jag sökte vård på Bvc men tillslut åkte jag in akut till Östra sjukhuset i Göteborg. Ingen trodde på mig men efter 8 timmar och Johannes åt fortfarande inget blev vi skickade till Borås och barnakuten. Där blev vi kvar i 2 veckor med sondmatning. Vi blev hemskickade till slut men ingen hade någon plan om hur Johannes skulle äta. De fokuserade bara på att han skulle få i sig mat och gå upp i vikt.
Flera månader följde med många besök till akuten för sondsättning, röntgen av tarmar, undersökningar av svalg, besök till läkare/logoped/dietist. Jag lärde mig till slut att sätta sonden själv. Men ungen kräktes av minsta bit. Åt inte på många månader. Jag sökte till Vasakliniken och var hos Mac. Johannes var då ca 6 månader. Han sa att Johannes hade kort tunga men inget tungband att klippa. Jag fortsatte till ÖNH i Borås men ingen ville klippa. Jag visste att något var fel.
Leave a Reply