INDISKT BORDSSKICK
En rap som tack för maten
Visste du att det som anses artigt i Indien kan uppfattas som ohyfsat i Sverige?
Svenskt och indiskt bordsskick följer samma lagar när det gäller många grundläggande saker. T ex anses det på båda håll som dåligt bordsskick att slicka tallriken, att inte äta upp den mat man lagt till sig, eller att börja äta innan alla fått mat. Det finns dock saker som skiljer sig åt och det är ju dessa som är så spännande! Att något som är ”fel” i en kultur kan vara helt ”rätt” i en annan! Jag har tidigare skrivit om det indiska tabut att titta på andras mat, sättet att dinera och självklarheten att i Indien äta med händerna.
Det är lätt för en västerlänning att uppfatta det som att många indier har dåligt bordsskick, innan man förstår att det helt enkelt är andra regler som gäller än hemma. Och faktum är att indierna upplever samma sak – att västerlänningar har väldigt dålig kunskap om hur man uppför sig vid matbordet.
Ett väldigt tydligt exempel på något som är accepterat i Indien och till och med välkommet, men ohyfsat i västvärlden, är att rapa högt vid matbordet.
Jag upplever att det ofta är ganska tyst under själva måltiden i Indien. Man är koncentrerad på maten och hetsiga diskussioner eller livligt småprat är inget man ägnar sig åt medan man äter. Första gången man hör någon rapa ljudligt på ett matställe rycker man därför till och tycker lite synd om personen som satt sig i en sån pinsam situation (tror man). Men sedan följer nästa rap från en annan person … och nästa, gärna högre än den innan. Orsaken är att det i Indien faktiskt anses som artigt att genom en ljudlig rap visa att man är tillfredsställd med måltiden! Ungefär som att tacka för maten!
Mitt tydligaste minne av dylikt rapande är från ett meditationsretreat jag gjorde i Dharamsala i norra Indien. Där var måltiderna gratis och deltagarnas tacksamheten för maten visste inga gränser. Raparna avlöste och överträffade varandra. Som västerlänning var det svårt att inte uppfatta dessa tacksamhetsgester som oaptitliga … och väldigt komiska.
Jag fick erfara motsvarande reaktioner när jag besökte en restaurang i Indien där turister antagligen inte var så vanliga. När jag äter stark mat börjar min näsa alltid rinna. För mig är det då naturligt att ta fram en pappersnäsduk och snyta mig vid bordet. Flera gånger om det behövs. Kanske inget man skulle göra på nobelmiddagen, men något som jag ändå upplever är accepterat i vår kultur. Men det skulle jag inte gjort den här gången! Alla på den lilla restaurangen stannade vid min snytning upp i sitt ätande, gav mig en dödande blick och gjorde grimaser av avsmak. Någon skakade på huvudet och en annan fnissade. Efter det visste jag att snyta sig vid bordet var extremt opassande i Indien!
Vilket man uppfattar som äckligast, att rapa eller att snyta sig vid bordet, verkar således vara kulturellt betingat. Jag vet i alla fall vad jag tycker!
Vill ni lära er lite mer om indiskt bordsskick, titta här!
Leave a Reply