Dottern föddes 25/4-16 och hade redan från start problem att ta bröstet så vi tog till amningsnapp i ren desperation. Hon fick ett okej tag men gick inte upp i vikt som hon skulle så vi tillmatade med tillmatningsset för flaska kunde hon inte suga på.
Vi jobbade bort amningsnappen när hon va 1 månad men vikten hängde fortfarande inte med. Jag börjar misstänka att nåt var fel så vi fick en remiss till öron näsa hals där vi fick tid 3 veckor senare.
Den 28/6 var vi på plats där konstaterar läkaren att läppbandet var kort men det var inget dom gjorde nåt åt för det påverkade inte taget om bröst och flaska. Men läkaren var orolig över den skrala viktuppgången. Vi blev skickade till barnakuten där det togs massa prover men inget fel hittas som kunde påverka vikten. Då blev vi vidareskickade till barnmedicin. Där börjar en hel bergochdalbana med tjat om dotterns vikt och att vi måste ge flaska och få upp henne i vikt NU. Men ett av problemen var att dottern inte kunde suga på flaska. Jag påtalar gång på gång att jag fortfarande tror att det beror på kort läpp- och tungband men både läkare och sköterskor slår bort detta gång på gång. Dom tittade inte ens i dotterns mun utan ifrågasatte hela tiden mig som mamma och att jag inte vill mitt barns bästa.
I ren desperation ringde jag Vasakliniken i Göteborg och bokade in en tid för bedömning några dagar senare. 4/7 hade vi tid på Vasakliniken och jag var så rädd att vi återigen skulle få höra att läpp- och tungband inte va nåt man åtgärdar.
Vi kom in och fick berätta om våra problem och läkaren kollade sedan i munnen och konstaterar att både läpp- och tungband var solklart korta och att han klipper direkt om vi vill. När jag hörde den meningen släppte en stor sten från mitt bröst. Både läpp- och tungband klipptes och redan första amningen efter kändes det skillnad, det gjorde inte längre extremt ont att amma. Vi fick berättat att det kunde ta upp till 2 veckor innan dottern lärt sig rätt sugteknik ibland mer.
7/7 har vi tid på barnmedicin för att kolla vikten och dottern har gått upp 120g på 1 vecka. Jag blev jätteglad tills läkaren kom in och sa att vi blir inlagda igen. Jag sa emot för vi kunde tillmata hemma ansåg jag. Läkaren hotade att anmäla oss till soc men jag stod fast vid min åsikt. Då blev överläkaren inkopplad och hon höll med mig så vi fick åka hem men återbesök 6 dagar senare.
13/7 är vi tillbaks men viktuppgången låg bara på 110g men läkarna visste inte längre vad man skulle göra. Men vi fick en tid dagen efter på dagvården för att få hjälp med tips och trix för att få dottern att ta flaska.
Vi kom dit dagen efter och vi skulle väga innan och efter amning. Första amningen va superbra så ingen tillmatning behövdes. Andra amningen åt hon inte lika mycket så hon skulle få lite tillägg. Vi skulle få hjälp att få dottern att ta flaska men så blev inte fallet. Sköterskan kommer in och säger att jag kunde gå ut i lunchrummet under tiden hon matade vilket jag inte gjorde. Jag hämtade bara mat och när jag kom tillbaka sitter hon och säger till min dotter att jag som mamma skämmer bort henne genom att ge henne bröstet när hon vill (vi ska amma max var tredje timma enligt dom). Sen skulle hon ge flaskan och bokstavligen tryckte in den i munnen på min lilla tjej och håller kvar trots att lillan fäktar och skriker i panik.
Nästa amning blir samma sak men en annan sköterska som gjorde precis likadant och tryckte in flaskan och höll kvar. Dottern reagerar likadant med panik men ingen reaktion på sköterskan. Jag såg detta som ett övergrepp på mitt barn.
Vi fick åka hem med order om att fortsätta med flaska och återbesök om 2 dagar men även hemma fortsatte kampen att få henne att suga på flaska. Jag gav upp för hon ville verkligen inte.
16/7 har vi återbesök och då har lillan gått upp 110g på TVÅ dagar utan någon vidare tillmatning. Vi blir äntligen utskrivna och sen dess har hon gått upp ca 150g i veckan.
Detta helvete att bli ifrågasatt som föräldrar fick vi genomgå pga okunskapen om hur kort läpp- och tungband påverkar våra barn och hur dom äter.
Vi ammar än idag och hon är snart 10 månader, det hade vi aldrig gjort om läpp- och tungbandet inte klippts.
Leave a Reply